Årets första inlägg…
Ju äldre jag blir desto tystare blir jag, tror jag.
Eller också är jag för lat, nöjd och mätt. Kanske bättre att vara arg, hungrig och missnöjd.
Tore tog tag i tv:n och bar den tvärs över vardagsrummet. Balkongdörren stod öppen och Tore hävde upp apparaten på balkongräcket och lät den välta över kanten och falla tre våningar ner. Han hade fått nog av dum-tv för resten av livet tyckte han.
The Aliens (a k a Alliansen) Har kongress i Örebro och jag undrar om jag såg rätt när jag såg Anders Borg stå bakom en talarstol med texten ”tillsammans” i rött?!
De är skickliga och läskiga, precis som utomjordingar är i litteraturen. Man använder sig av arbetarrörelsens ord och begrepp men för en politik där de svagaste ska slås ut, där allas våra ”fria val” inom vård, skola, omsorg endast syftar till att enstaka aktörer ska dra in miljardbelopp som förs ut ur landet till skatteparadis.
Man skriver stort om enstaka medborgare som lurar staten på sjukersättning men inte ett pip om de verkliga bovarna som myglar bort pengar i den hyperkaptalism som råder.
Man ser till att fortsätta montera ner välfärden för oss alla för att ett fåtal ska kunna få maximal utdelning.
Det skrivs lite styvbroderligt om ”Occupy Wallstreet-rörelsen” men tack Gode Gud att den ändå RÖR sig någonstans, bland ett fåtal som inte bräker på i fårskocken. Tack Gode Gud att några protesterar mot bankerna och finansvärldens girighet som drabbar enskilda personer i slutändan.
På tal om banker (ett otyg) Där kan man som Nordea göra urusla investeringar med sina kunders (våra) sparpengar men ändå ge sig själva stora bonusar och beöningar.
Ett fåtal smarta och giriga belönar sig själva för ett jobb BAD DONE.
Åh, vad trevligt för mig att få uttrycka lite åsikter ord igen.
Det var så länge sen jag tänkte och tyckte något. Jag har ju levt mjukt och behagligt samboliv i måånga månader.
Lugn och ro och trygghet TILLSAMMANS gör en lite lat och proppmätt.
Jag var så trött att jag nästan pratade i sömnen fastän jag var vaken i morse.
Var jag verkligen vaken, förresten?
Jag körde Herr ”trygg och snäll karl” till jobbet medan jag babblade om det Charlotte Perelli sa i går på ”Moraeus med vänner”.
Hon ”jobbade” med det hon älskade att göra.
När man sysslar med det man älskar känns det inte som ett jobb i bemärkelsen; ”något trist man gör för att kunna betala räkningar och handla mat”
***************
Egentligen har jag det bra även om jag inte har något kall eller jobbar med något jag ÄLSKAR!
Jag har 2 sysselsättningar som blir ett 3:e när jag går in och jobbar lite extra under semestern i år.
Intervjuare, ”KR” och och arbeta med människor som har funktionshinder av olika slag i sommar.
När jag får ”splittra” mig i 3 trivs jag eftersom jag får lagom stimulans och slipper bli uttråkad.
Sån är jag när jag inte är nedstämd.
Behöver utmaningar och stimulans.
Skriva är glömt eftersom jag har det lugnt och tryggt för första gången i livet. Tidigare trodde jag att jag skulle kunna skriva bara jag fick lugn och ro,men det är så lugnt och skönt nu så jag bara är och njuter av min vardag som är utan kriser och betungande situationer som känns omöjliga.
Dags att rasta vovven, ge gossen frukost och ge sig av till skolavslutningen.
Gossen slutar 5:an?!
Förr skapade jag lite kaos
och splittrade mig
Trodde lugn och frid var trist
Men det är en TidsFrist
Behöver det
Jag gav upp mina falska förhoppningar och satte siktet mot nya världar och människor. Varför inte supa sig rejält dyngrak för omväxlings skull? Gå ut på krogen och titta på folk.
Pang! sa det och där satt jag och drack på krogen.
Dong! Jag är på efterfest och dunken står på bordet.
Damn! Jag ska jävlar i mig bli full och skita i(finare ord för ”strunta i”) allting.
Vakna en annan dag och börja om
Kontentan av natten blev att karln som vill vara FRI, IFRED, ENBART VARA VÄN, blev fullkomligt chockad och ställd och lite bedrövad och plötsligen rädd att mista mig.
Det fanns ett hav av ord och känslor att ösa ur och våra pratstunder blev aldrig tråkiga – vi älskade att prata om allting. Vi var fortfarande attraherade av varandra och båda var vi livrädda för förhållanden, men vi bestämde oss för att gör´at. Vi satsar fullt ut, sa vi. Vi provar, sa vi
So..what´s new
Det nya är att jag är trygg och harmonisk tillsammans med en annan vuxen människa. Jag är omtyckt och tycker om. Det är ömsesidigt. Vi trivs ihop och är ihop. Min son gillar karln – karln gillar sonen. Vi hjälps åt.
Vi är alldeles i början av något helt spännande och okänt.
En del kallar det för kärleksrelation.
Som migrationsminister kan inte Tobias Billgren att vissa regler ändras så att kvinnnor som gift sig med svenska män som slår dem ska våga anmäla detta utan att bli utvisade om de inte varit gifta (sambo?) i 2 år.
”som migrationsminister….som migrationsminister bla bla bla,” sade ministern visade att han varken lyssnade eller brydde sig om den saken.
Han kunde nämligen inte med att man skulle kunna ingå skenäktenskap och lura till sig uppehållstillstånd.
Roks hade utkommit med en skrivelse där man visade hur man skulle kunna gå till väga på Migrationsverket för att de misshandlade kvinnorna skulle få hjälp, men vad bryr sig en migrationsminister om sånt när han kan stå och haka upp sig i frasen ”som migrationsminister, som migrationsminister, som migrationsminister…”
Shame on Billgren idag!!
Shame, shame shame – shame on you!
och SKRATTADE så gott med stjärnorna på slottet (”här sitter jag och skrattar med folk i tv..eh..!?)
Jag log stort när man visade Imagine med John Lennon, en dokumentär från 70-talet ( satt och tänkte febrilt att jag ville att någon, många skulle tala öppet och offentligt som Lennon gjorde om viktiga saker, ”make love-not war”)
Sedan levde jag mig in så ofantligt i ”Deer Hunter” så jag nästan fick ont i magen (och tänkte; fan vilka filmer man gjorde förr…Jävla Hollywood-fjant-skit-botox-fake-yta-dålig handling-nuförtiden-blä)
Ibland kom en mening upp, som skulle kunna användas när jag tar mig i kragen och sätter in skrivandet på mitt dagliga schema.
Sedan lade jag mig i min säng och läste noveller av Jack London….
Till och med Jack London gick emot sin natur och satte sig ner och skrev, skrev, skrev – inget jävla väntande på
inspiration…
Vovven är väldigt stor och tung nu och verkar anse att min säng är hans – som jag får ligga i om jag inte stör hans sömn eller vill ligga bekvämt själv.
Men eftersom han är en svart änglavarelse från himlen så ligger jag i fosterställning i ett hörn av sängen och kliar honom bakom örat och tänker ”tack för att du finns” och tänker detsamma om min son; ”tack!”
bra dag idag
