Jag gnetar med min golvmopp

Dagens städdrapport

 
Jaa, jag låg å funderade på att jag skulle ringa min arbetsgivare å tala om att AF städandet hade blivit av, men inte två dagar i veckan – bara en, eftersom det är i det närmaste öde å tomt på både förmedlare och sökande där. Fick en stark känsla av att de uttråkade AF-kvinnorna kanske blivit lite nervösa av att inte se mig gå där och gno på bestämda tider. Hade liksom fått indikationer på att de blev oroliga och fick fjärilar i magen när jag hade lämnat en sopsäck i "min" städskrubb och inte gått till soprummet med den..och så blev de ju ännu mer oroliga när de såg att jag inte tömt soppåsen i deras matrum en gång…(visste inte om att det ingick i mina sysslor)
 
Som på beställning kom min bussige å sympatiske arbetsgivare förbi på "Firman" där jag lokalvårdar på förmiddagarna. Jag berättade att det var rent å fint på AF men att jag inte varit där alla timmar jag skulle.
Ville att han skulle veta det om det blev nå´t gnäll, liksom. Helt ok.
Och så frågade jag om trappen upp till AF ingick i mina lokalvårderier och det gjorde den egentligen inte, men jag sa att jag skulle passa på å ta trappan när jag åkte ner senare.
 
Det är aldrig några problem med min vettiga boss som har en överdos av sunt förnuft.
 
Väl på AF…
Möts av en orolig kvinna som påminner mig om "trappan"…
Det kändes väldigt skönt att säga det att jag pratat med min arbetsgivare som påtalat att trappen inte ingick i mina uppgifter eftersom det är fastighetsägarens ansvar, MEN jag skulle ta trappen idag…
 
Mitt i skjutandet av städvagn genom korridoren kommer en annan kvinna och frågar;
"Hur har det gått med soprummet?"
 (Hon fick nämeligen visa mig var soprummet låg första veckan och var kanske orolig över att en svart sopsäck stod i "min städskrubb" och luktade lite unket sedan slutet av förra veckan.)
"Jag har inte varit dit än"
 

Avbrott för lite funderingar..

 
Det fick mig att börja tänka på att det nog är så att Arbetsförmedlare inte har mycket vettigt för sig eftersom de hinner bekymra sig så inihelvete över vad det vikarierande städhjonet gör eller inte gör. Det blir ju så katastrofalt jobbigt när den ordinarie lokalvårdarinnan är borta och de måste hålla efter sina EGNA kontor…OCH vattna blommorna själva!!
 
Det fick mig att tänka på AMS jävla nationella växel med en automatisk svarare som vill att man ska tala in namnet på den man vill tala med, och så hör inte röstdatorn vad f-n man säger.
Varför anställer de inte en hel hög med jättetrevliga och jobbsugna…ungdomar! att svara i deras sura skitväxel i stället?
Det skulle bli en "win-win-situation".
 
Och så tänkte jag att ska man arbeta som arbetsförmedlare ska man INTE varit arbetssökande själv..
och ska man arbeta på soc. så ska man inte haft egna problem och t ex tvingats uppsöka dem själv för ekonomiskt bistånd…
Då är dörren lika stängd som om man skulle gått ut högskolan och inte hunnit skaffa sig arbetslivserfarenhet innan man pluggat klart….
 

Fortsättning på städrapporten..

 
Det var dödstilla på Af och en trevlig arbetsförmedlare gick ut i foajén och hängde över en lokalblaska…Jag gick förbi med en bunt toarullar och kunde inte låta bli att undslippa mig ett "Slit å släp" med en flin…
 

fundering….

 
(vilket fick mig att tänka på "Hedebyborna" och den där late karln som alltid låg och drack pilsner och ständigt suckade "Slit å Släp, slit å släp" – en personlig favorit, hehe)
 

…slutrapporten

 
En minut senare kom en uppstressad kvinna (undrar om det var chefen för AF förresten?)och frågade med uppspärrade ögon om det ingick i mina uppgifter att städa några andra rum förutom de offentliga utrymmena??
"Nej, tyvärr" sa jag.
 
 

Sop-påsar och toa-tankar

Idag hängde även medelstora säcken inne på verkstaden på trekvarts…Hon visste nästan inte vad hon skulle ta sig till. Hon drog i kanterna och kämpade för att medelstora säcken skulle nå runt alla de fyra hörnen på papperskorgen men det var som förgjort!
Hon fick nu lämna två papperskorgar med säckar som hängde fast vid tre av de fyra hörnen. Kändes inte riktigt bra..men en dag innan den ordinarie hygienteknikern kom tillbaka skulle hon lyckas. Det hade hon bestämt sig för..
 
Hon hade börjat misstänka att någon roade sig med att trycka ut tvål ur en tvålautomat så att tvålen rann ner på golvet…Varje dag låg en ny stor fläck tvål på golvet nedanför tvålhållaren. Eller var det helt enkelt så att tvålhållaren var trasig?
Hon visste inte.
Det enda hon visste var att hon fick torka upp kletig tvål från golvet.
Det kanske var någon som hade en fobi som gjorde att han eller hon bara måste trycka tre gånger på tvålautomaten innan han/hon låste upp och gick ut från toaletten.
Precis som vissa måste kolla spisen fem gånger innan de kan gå hemifrån eller måste hoppa över A-brunnar..
 
Förr om åren när hon städade på Firman hade det suttit porrtidningar nedklämda i elementen bredvid toalettstolarna.
På en speciell toalett kunde någon sitta väääldigt länge och hon funderade vad den eller de som låste in sig så länge gjorde där? Satt man och läste porrtidningar? Eller var man bara lite hård i magen?
Hon döpte sedermera om just den toaletten till "runktoan" och så kastade hon varenda porrtidning sista dagen hon jobbade…
 
Denna sommar fanns inga porrtidningar på någon toalett och hon var förvånad..ända tills hon öppnade toalettspegelsskåpet för att fylla på servetter..Där var de ju; tidningarna med alla "spännande och bra reportage."
Jaa, tänkte hon för sig själv, det kanske är någon som inte kunnat ställa upp känslomässigt på sin fru,varit okänslig och frånvarande och sårat hustrun så till den milda grad att hon totalt tappat sexlusten och nu får karl´n sitta en stund på toaletten och få utlopp för vissa drifter utan att någonsin komma till insikt om vad han gjort för fel och varför hustrun inte vill ta i honom.
Känslor och känslomässigt stöd är viktiga grejer, liksom KOMMUNIKATION. Prata med varandra!!!
Det får den där karln aldrig insikt om när han läser om villiga och kåta brudar som gillar än det ena och än det andra utan att hjärta eller själ är delaktiga..
Vem tusan vet, egentligen?
Eller så är det bara någon hormonstinn yngling utan flickvän som behöver göra något för att kunna koncentrera sig på JOBBET.
 
När hon gick där och drog med mopp och trasor, plastpåsar, säckar och sopor så hade hon i alla fall inte långtråkigt hela tiden. Hon fick en hel del att fundera på så att fantasin inte skulle förtvina och dö när hon andades in sanitetsrent och såpa blandat med avfettningsmedel till oljefläckarna..

Hinken, moppen och trasan

Den ordinarie hygienteknikern kunde ju!
Varför kunde inte hon?
Hur hon än bände och drog i soppåsen av plast så gick det inte att få påsen att nå runt alla kanter på den fyrkantiga papperskorgen.
Varenda dag fick hon ge upp och se påsen hänga på trekvarts.
 
Det började gå henne på nerverna, men det enda alternativet skulle vara att använda en STOR sopSÄCK, och det kunde hon ju bara inte, för de skulle hon ha på städvagnen och kasta i alla
små vita soppåsar som fylldes av pappersskräp och muggar på kontor och toaletter varje dag.
 
Ännu en dag fick hon ge upp med en enorm suck.
 
Vore det inte för den fyrkantiga papperskorgen i lunchrummet
och det dagliga misslyckandet så trodde hon att dagarna skulle kännas mycket bättre.
 
Med släpande steg och kutig rygg gick hon och drog med toalettborste, sanitetsrent och golvmopp. Det som kunde få henne att räta på ryggen och dämpa de långa och djupa suckarna var att hon kunde gå och fika precis när hon själv ville.
 
Oh, frihet!!
Fika när hon ville! Hon fick ta fikarast PRECIS när hon ville!!
Tjoho…
 
Det bästa var ändå timmen hon traskade upp för trapporna till AF och drog runt på städvagnen där,  bland arbetsförmedlarna. Det var ljuuuuvligt.
En dag sa arbetsförmedlare X att hans papperskorg var överfull och då svarade hon:
"Det ingår inte i mina arbetsuppgifter att göra något inne på kontoren" (moahaha)
 
Sedan log hon glatt och sa: "Kom med din lilla soppåse så tar jag hand om den åt dig för jag ska släpa iväg med en stor sopsäck till soprummet precis nu."
 
peace
on
earth
särskilt i Mellanöstern

det är inte bara jag som är tankspridd

… min chef är det han med..
som sa att jag skulle jobba v.27-32, å jag skrev in det i almanackan.
Jag cyklade så piggt iväg i morse.
Öppnade städskrubben och städvagnen var inte där eftersom den ordinarie städtanten var på sitt jobb och inte går på semester förrän nästa vecka?
Ringde bossen som bad om ursäkt….
 
Cyklade å väckte syrran i stället och fick kaffe och väntade på att leksaksaffären skulle öppna så att jag skulle kunna köpa present till  barnkalas.
 
 
Mitt cykelprojekt!
 
Annars så var jag vårdslös i trafiken i fredags och höll på att skada en bilist när jag åkte för att köpa ny ventil till den NYA slangen.
Väl framme och inne på affären så var ju (naturligtvis!!) plånboken hemma…vad annars?!
Men jag fick ventilen gratis – å det var ju superbussigt!!!
När allting var fixat och hjulet på plats…då blev däcket platt – helt plötsligt…
DEn nya slangen hade gått sönder..
Så på lördagen fick jag handla ett litet lagnings-kit för cyklar.
 
Av med hela hjulet igen, ur med slangen och laga hålet och simsalabim!
Äntligen kunde San cykla…
 
Och nu cyklar både jag å sonen. Han fick en NY cykel av sin far som kostade mer än min Nissan gjorde när den köptes för en 4-5 år sedan…
Jag ska inte åka mer bil i sommar..jo om det regnar, kanske..
 
Jag ryser vid tanken på att möta karln jag utsatte för livsfara i korsningen i fredags på vår affär..
 
Här behövs mycket mer inre
peace