Nu är julen slut?

..Men oj vilka fina klappar JAG fick..
Ett staffli – ett rejält och begagnat från en källare i ett hörn.
Framplockat till mig så att jag ska kunna måla och kladda –  men inte vid köksbordet..
 
 
En liten lådda med oljefärger
 
en del annat smått och gott
och så gick jag å köpte mig en digitalkamera igår…
Vi ska se om jag lyckas dona till det och kanske kunna lägga ut lite bilder på bloggeli-bloggen..
 
JAg är glad å nöjd..
Frid å fröjd
peace

Julkort

 
God Jul
 
till
 
 
 Storasyster Rose & Mazen
&
alla
Systers barn å barnbarn
 
 
Malin och hennes sambo
i Skellefteå
 
 
 
Storebror och Elisabet i Umeå
och deras stora söner
Simon å Markus
 
 
 

Julespis

och Julefrid
 
Spisen fixades omedelbums på fredagen..Bara så ni som läser vet
 
Här blev det både Janssons och skinka, pris ske lov å halleluja!!

host, host

..vad det svider i ögonen!
Varför, kanske någon undrar?
 
Jo, det skulle lagas lite kvällsmat här i huset och jag satte på pastavatten..
Satte mig och ringde eller målade, jag minns inte så noga, medan jag väntade på att vattnet skulle koka upp.
 
Efter en lång stund insåg jag att vattnet inte kokade.
Nähä, det är tydligen fortfarande knas med spisen fastän jag bytt proppar och till och med hyresvärden varit hit och
lite förvånat konstaterat:
"Det var värst vad propparna smäller och blixtrar här då?!
Här får du ett paket proppar till."
 
Jaha, får väl prova en annan platta. När jag gjort det så började det lukta så konstigt och rökigt på nåt vis…
Nämen! Vafan!!? Det ryker ju från den där plattan som inte blev varm.
..och så går det inte att stänga av den där plattan jag bytte till..
 
HJäLP!!
 
 
Jag blir så rädd så jag får hjärtklappning.
OCh jag vågar inte gå i närheten av spisen – för det ryker och bolmar
 
Jag går till proppskåpet och slår av huvudströmbrytaren
 
VAD KOLSVART DET BLEV??
Jag ser ju inget?!
 
Ber lille gossen ge mig ett ljus, tänder det och lyckas vrida av platt-knappen.
Väntar en stund och slår på strömmen igen….
…men vafan!! Det bara ryker mer å mer från spisen..
 
HerreGud, vvvad ssska jag gggöra?
Frågar sonen på 7 år vad det är för nummer man slår när det hänt nåt allvarlig
"112, mamma", säger den lille plutten så förståndigt, och: "Jag blir rädd, mamma"
 
Jag ringer och förklarar och är lite skärrad, men bara så att jag stammar och inte kan samla tankaran och eller uttrycka mig klart och koncist.
En lugn människa säger att hon ska be räddningstjänsten ringa mig och BERÖMMER mig för att jag stängt av strömmen och säger åt mig att vädra lite..
 
Jag blir uppringd och hör att rädningstjänst-killen är på hockey….
 
.."Jag törs inte slå på strömmen eftersom det rykte ännu mer när jag hade stängt av spisen. Var inte det konstigt att det började ryka ännu mer när jag stängt av plattorna??
Är inte det farligt? Jag törs inte ha strömmen på, vad ska jag göra..?"
 
"Vi kan ju komma upp och kolla…om du vill…."(brandbil och en massa ståhej…?)
 
"Näe, det behövs inte, tala om vad jag ska göra istället"
 
"Dra fram spisen och dra ur kontakten…"
 
(ja, just det….)
 
Så jag famlar och trevar mig fram och drar fram hela spisen och drar ur kontakten och så sätter jag på strömmen igen..
 
Men vi är fortfarande vrålhungriga så jag tar några ägg och lite mjölk och sonen med mig till min grannkompis.
Vi gör äggröra och och återvänder hem..äter och när jag ska ta fram något ur kylen så är den svart..och frysen med!
 
Det tyckte jag kändes toppen!! Trasig spis och kyl och frys ur funktion tre dagar före julafton….
 
Ringde till fastighetsvärdens jour vars nummer jag fått av räddningstjänsten..
 
"Byt propp"
 
Jamen det är ingen propp som har gått nu!
 
"Jo, prova!"
 
Drar av strömmen och byter en hel propp mot en annan hel propp..och ringer fastighetsjouren..IGEN
 
"Gå ut till det där grå skåpet, utanför huset,där huvudströmbrytaren sitter och byt propp"
 
Jamen, hur får jag upp det skåpet?
 
"Prova med en skruvmejsel"
 
…"Nu har jag provat att få upp skåpet här utanför och det går inte…"
 
Då säger jourkillen att han ska komma och hjälpa mig med det…
 
Han dyker upp, öppnar skåpet, byter propp och se!! Nu fungerar kyl och frys
..men inte spisen
 
Den ska de fixa imorgon..
 
 
Gud vad det svider i ögonen…och vad ont i huvudet jag har….Det är säkert den där röken..
 
Gossen blev rädd och jag fick lugna honom..Han har ärvt min dramatiska ådra gånger hundra..för han trodde att lägenheten kanske skulle brinna upp eller att taket skulle vara borta eller att det skulle börja brinna när vi somnat..
 
"Näe, Nu har mamma dragit ur kontakten till spisen – INGENTING kan hända mer..DET är säkert!!
 
Puh..
 
Sist nåt sånt här hände hade jag sonen i magen och gick ifrån en panna med olja så att det blev en VÄLDIGT KRAFTIG RÖKUTVECKLING  och började brinna lite i köket….
 
Svart rök från taket och ner till knähöjd…och så eld på det…
Sonens far tänkte hälla på vatten, men jag stoppade honom och slängde över en matta för att KVÄVA elden…’
Vatten gör det bara värre i såna lägen…
 
Jag vill inte vara med om mer dramatik nu, tack
 
Jag vill bara ha en spis så jag kan göra Janssons, griljera skinkan och baka några lussebullar..
 
GÄÄÄÄSP  måste avrunda och gå mot sovrummet…
 
 
(förrsten så blev jag tvingad att städa bakom spisen – vilket jag tydligen inte gjort sedan jag flyttade hit, såg det ut som…)
peace
 
 
 

Granen

står nu klädd och grann i vardagsrummet och sprider julefrid och harmoni…
 
Sonens klappar är klara – förutom PS2 som inte kommit än?!
 
Det kanske blir till att akuthandla dan före doppareda´n..
Vilket får mig att tänka på att det är vintersolståndet på fredag
Jag fick aldrig se något sommarsolstånd i somras..
..undrar om jag kommer att få se ett vintersolstånd,(hehe)
Någon kanske undrar hur mina associationer går till, men det begriper jag inte själv ens
 
Jag har varit på väg till min lilla affär i några timmar nu, men jag kommer inte utanför dörren – märkligt.
 
Jaja, det är snart dags att göra lite käk och knata ner till kvällspasset på Narnia.
Gud vad inspirerad jag är att jobba…not!
Jag vill hellre baka lussebullar och storhandla käk till helgerna
 
Det får bli en annan dag
när jag kan få låna en bil eller så av nån..
 
Kankse min far skjutsar runt mig nån dag
 
Näe, nu ska jag handla lite så att det åtminstone blir kvällsmat här snart…
 
Peace

Snart jul..igen

Bilen sönder..igen!!

hm…får ta tag i det efter nyår, kanske

 

Försov mig idag igen….

Fick cykla med sonen till skolan och hjälpa honom smyga in i klassrummet och räkna några mattetal..

Granen står grön och grann på balkongen

och jag tror att det är den finaste granen sedan min sone föddes

Årets bak

….jag har inte bakat..

Pepparkakshuset vid första advent föll samman och åts upp av sonen..

Pepparkakorna tog slut på tre dagar

Sen bidde det inget mer…

Men kanske snart när jullovet startar???

 

Dagens akvarell

Jag har tittat igenom akvarellboken..och inser att det bara är att nöta och träna på….

JAg är mer produktiv med penslar än vad jag är på arbetsuppgifter..

 

Dags att hämta sonen

peace

Tankegångar en söndagkväll

 
 
 
Jag tränar mig på att måla akvarell.
jag kan inte som "de riktiga Proffsen" – MEN jag försöker hitta min alldeles egna stil
..samtidigt som jag kollar i min "hur man målar akvarell"..
Nej, nu ljuger jag..
Jag har tagit fram akvarellboken, men inte slagit upp den än…
 
 
 
När FAR kom på lunch i dag hade jag tre konstverk ( i fina ramar) uppsatta på väggen i köket
 
"Titta vad jag har vunnit på lotteri – Vad tycker du om de där tavlorna då?"
"Jooo, de var väl fina", svarade far
 
"Hehe, Det är JAG som gjort dem…"
 
Som vanligt var fars reaktion ingen reaktion alls..
 
Jag skulle kunna säga:
 
"Mina tavlor är med på en utställning och jag har sålt några verk och tjänat tusentals kronor.."
Det skulle far bemöta med ett:
 
"Jaha..det var väl bra?!"
 
Jaja, aldrig slutar jag söka min ömme faders godkännande och beröm och lovord…
Tror inte jag fått så mycket av den varan..
 
BEKRÄFTELSE!!
 
Nu är jag såpass till åren så att jag försöker påminnna mig om att ge mig själv beröm och bekräftelse..
 
Men ibland glömmer jag bort det och VIPS!! så snurrar hjärnan av depressiva och negativa tankar
om mig själv… (not good..och not God, heller!)
 
 
Jag minns när jag – för väldigt många år sedan – satt hos far och kollade Jeopardy.
Vi satt väl där och kunde de flesta svaren båda två..
Men se..
Jag klarade utslagsfrågan..Finalfrågan, men inte far..
–och han blev imponerad
 
Jag kände en sån triumf!! En känsla av "ÄNTLIGEN"
Äntligen slog jag far och han medgav det…
 
..och så insåg jag:
"Herre gud?! Jag har alltid försökt vara duktig flicka och få godkänt av far..och jag så känner jag än
(då alltså, inte nu..eller?!)
 
Kom hem med 5:or i betyg…
"Jaha..det var väl bra.."
 
Även om han känt och tyckt att jag är bra, duktig eller att han tycker om mig
..så har han sällan eller aldrig haft förmågan att VISA det och UTTRYCKA det..
 
Ack ja..
 
Så är det…
Å det får mig att minnas min farmor som stod helt stel och rak när vi kramade om henne
Hon visste knappt var hon skulle göra av sina händer. Hålla om oss eller?
Vi visste han hon älskade oss, men hon kunde inte visa det eller uttrycka det hon heller..
Inte fysiskt eller med ord.
 
Och det får mig att minnas att jag själv inte är eller har varit världens mest kramiga person själv heller..
Jag har tyckt att det har varit lite obehagligt med kramiga personer som alltid velat krama om en när man träffats (kompisar och väninnor)
 
Men jag har ju liksom fått tänka om. I synnerhet  sedan jag fick min son – för han är kramig och gosig..
Till precis alla människor, tror jag. Det finns inga hämningar hos honom.
 
Det faller sig inte helt naturligt att ge och visa ömhet, mer än för några få utvalda…
Men jag har tinat upp en del.
 
Syrran, minsta syrran, och jag kramas inte särskilt ofta..
Det blir en sån där…"killkram" med lite klappa om-stil..
 
 
Där ser man vad man får för associationer en sen söndagkväll..
 
Börjar med akvarellmålning, inser en livslång längtan efter bekräftelse (från far)
och slutar med ett beteendemässigt"familjemönster":
svårigheter att uttrycka och visa ömhets – och vänskapsbetygelser –  fysiskt.
Krama om eller beröra på ett fint och mjukt vis..med känsla
med kärlek
 
Tur jag fick den lille sonen..och några till..
 
Man kan ju…hålla handen
och Kjamas i bland
med känsla
eller så..
God Natt
 
Ps, Snart julledighet
Halleluja
så ljuvligt
 
 
 
 
 

Måste jag alltid

vara så…morbid?
Tänka i "liv å död-termer"
 
Men det är klart – jag har pratat med några RIKTIGT utbrända människor, som kört på i 520 km /dygn och till sist inte kommit ur sängen överhuvudtaget.
De har fått kravla och krypa tillbaka  i S-l-o-w-m-o-t-i-o-n och lära sig sitta och gå och tvingas lära sig leva på ett helt nytt vis.
Ett mer  vettigt vis i och för sig.
De jag pratat med har kört på fullproppade med krav och måsten.
Alltifrån att ha ett kliniskt rent hem (för det har de lärt sig hemifrån när de växte upp), eller åtminstone storstäda varje vecka-vare sig det behövs eller ej, och samtidigt prestera på jobbet och gärna ta på sig två tre personers arbeten, aldrig säga nej eller stanna upp och "lukta på blommor" eller se en solnedgång eller stjärnorna på himlen en svart natt.
 
Inte lyssna på kroppens signaler när det är dags att vila, äta, sova. Undvikit eller kanske varit helt oförmögna att känna värme, glädje och kärlek. Det har liksom kommit i skymundan och förtvinat pga att hjärnan hela tiden gått på högvarv och när man vilat har man gjort det genom att trubba av sig med alkohol, mat eller bara dö bort framför tv:n.)
 
Vad säger de när de försöker ta sig tillbaka?
Ungefär samma saker som människor som varit med om N-D-U och U-K-U eller trauman av allehanda slag (jaa, ni vet näradöden-upplevelser å ut ur kroppen-upplevelser etc)
Det enda som är viktigt är att ta hand om sig själv, vara egoistisk, men på ett positivt vis. Lära sig ta hand om sig själv och sina egna behov – INNAN man ränner runt och försöker behaga andra och uppfylla andras behov.
Mänskliga relationer – att vårda dem och uppskatta de små och vardagliga sakerna som man oftast inte ser eftersom man ständigt jagar eller är på väg någon annanstans. (Om inte mentalt så fysiskt)
 
Man får börja om…
 
Med pyttesmå steg får de förändra sin världsbild och sitt sätt att vara..
 
Många inser att den där pressen och stressen nästan tagit livet av dem- om inte fysiskt genom hjärtinfarkt så psykiskt genom djupa depressioner och självmordstankar..
 
JAa, alltså jag befinner mig inte där just nu ..men jag vet hur det känns..
 
Den här världen snurrar på helt onormalt..vi får inte lära oss att det är viktigt att vårda oss själva, ta det lugnt och njuta eller att våra egna känslor har ett värde eller är viktiga på något vis..
 
(nu menar jag inte den här klämkäcka och tvingande "komma-i form-pressen" som man ser i träningsprogram och "du är vad du äter" och GI-mat i alla tidningar..som bara spär på stressen..)
 
Det är onormalt att njuta, vara lycklig och känna glädje..När det känns bra är det en så ovanlig känsla och situation så man bara sätter sig ner och väntar på att det ska gå över..Om man inte sätter igång  med att rationalisera, analysera och tänka på bort det genom att vara kritisk och fördömande..
Att lyssna på känslorna, instinkten och intuitionen tas ur oss hur tidigt som helst.
 
Så vad vill jag säga med allt detta?
 
…ja, vad?
Behövde bara skriva av mig och ur mig lite…
 
Frid både ute å inne
 
Å förresten så är det minusgrader och frost- kanske slutregnat nu
 

Ack ja,

suckade den trötta å ensamstående modren..
..och kunde för sitt liv inte begripa vad hon suckade för..eller varför hon var så trött jämt..
 
Här satt hon med skulderna betalda, Ny soffa och med ett konto fullsmockat med pengar, trots att det var 3 veckor kvar till lön..
På tal om lön så hade hon ett jobb och på tal om jobb så hade hon lika gärna inte fått det där jobbet utan legat i en rännsten och grinat med bössan framsträckt: "skänk en slant".
Det var en så ovanlig situation så att hon inte ens kände sig glad över de efterlängtade ordnade, ekonomiska förhållandena.
Hon kände sig mer snål än hon någonsin gjort. Ville aldrig mer att kontot skulle vara tomt. Ville aldrig mer handla något på kredit, ville bara se pengarna växa och lägga pengarna på hög och när högen blivit tillräckligt STOR skulle hon ta ut sin förmögenhet i guldtior och bara kasta sig ner i ett penninghav och bada i slantarna..Precis som Joakim von Anka..
 
En morgon vaknade den ensamma modren av en röst som sa; "Sinnet vet inte skillnad på fantasi och verklighet. Om man tänker och fantiserar intensivt om något så tror faktiskt ens sinne att det är verkligt..och då kan det ju faktiskt manifesteras i verkligheten"
Det var ju någonting med positiva affirmationer och tankens kraft. Men hon nådde aldrig riktigt fram eftersom hon inte hade några mål eller önskningar som hon kunde drömma och hålla fast vid..för tillfället.
 
På tal om överflödet så skulle denna jul bli helt fantastisk..Sonen skulle få sin allra högsta önskan uppfylld..Ett playstation!
 
Ohh, lycka för en moder att kunna uppfylla sitt barns dröm och önskan.
 
 
*****
 
Vad drömde och önskade hon själv då?
Resa bort någonstans och få drömma och leva helt ifred från vardagstristess en liten stund…..
 
Den ensamma modren hade så sakteliga börjat vakna upp och gnugga guldstoften och sockervadd ur ögonen och inse:
"Men OJ!! Jag gör om samma misstag om å om igen…kan jag börja göra och leva på något nytt och annorlunda sätt som leder någonvart – i stället för att harva på i ett limbo, ett vacuum utan mening eller mål"
 
"Vad VILL jag? Vad är kul för mig? Vad är positivt? Konstruktivt? Meningsfullt? Viktigt?
VAd tror jag på nu för tiden? Är det dags att träffa mina viktiga vänner och få lite näring till min trötta själ? JAg verkar ha glömt bort något fundamentalt viktigt – MIG SJÄLV!
Ojdå!"
 
Så den lätt sovande och tankspridda modren började fundera på att sluta leva livet som en avstängd zombie ständigt upptagen med att vara avstängd känslomässigt och gå på autopilot hela tiden.
Sluta upp med att låta dag efter dag rulla på för vips! fick man en hjärtinfarkt och så var det livet gjort…
 
Sittande på ett moln i närheten fick man ångra allt man varit för feg för, allt man flytt från och allt man undvikit – som egentligen skulle ha fått en att leva helt igenom glad och lycklig..
 
 *******
 
Fokusera på…"om jag dog i morgon (å så kan det ju bli – det vet man inget om..) vad skulle jag vilja göra av den här dagen och just nu?"
"Eller om jag hade 6 månader kvar att leva, vad skulle jag vilja hinna göra? Vilka skulle jag vilja träffa och prata med. Hur skulle jag bete mig så mot de jag gillar och de jag hade något otalt med?
Och hur skulle jag behandla mig själv och min son å alla andra?.."
 
Jaa, det var nog något som den dära ensamma modren skulle fundera på och skaffa sig inspiration till vardagstristessen. Om man var borta om ett halvår..skulle man inte njuta av varje ny morgon? Äta det man tyckte om – när man var hungrig och kände för det oavsett tidpunkt på dygnet (hmm, jag har en chokladbit bakom kaffebryggaren)
Skulle man inte säga det man hade på hjärtat då och vara ärlig mot de man mötte? Skulle man bry sig lika mycket om sån skit som "vad ska folk tycka" (folk= främlingar som inte känner en)
 "Kan man skita i att byta till julgardiner när det lackar mot jul och ge fan i att handla före jul- när man nu vet att allt reas bort några dagar senare..efter jul"
Skulle man kanske börja känna att man nog var en riktigt härlig och unik person som inte alls behövde passa in i någon mall – eller ens försöka…
Skulle man kanske lära sig att koppla av och bara vara…
 
BARA VARA..precis här och nu..
Inga tankar på det förgångna – Inga tankar på framtiden…BARA HÄR OCH NU..
 
japp, så ska det vara och så är det
amen
 
 
FÖRRESTEN! ÄR DET INTE LITE UNDERLIGT ATT DET SPÖREGNAR DAG OCH NATT I DECEMBER? OVANFÖR DALÄLVEN ; DESSUTOM…
 
nädå jag bara skoja´det är väl inget konstigt eller nåt att bry sig om även om det aldrig varit ett sådant här väder denna årstid förr..
Spöregn istället för snö..potatisen gror knopparna börjar slå ut, svampen växer och flyttfåglarna stannar – för det är ju så milt å fint…är det verkligen nåt att klaga på – eller bekymra sig över när vi har en massa julklappar att shoppa?
ska genast sätta på autopiloten och tänka på mitt bankkonto..zzzzzzzzzz