Tänk om det kanske vänder nu då?!

Har haft lönesamtal med min nya chef…
Det kändes mycket mer positivt och hon frågade vilken lön jag tyckte jag skulle ha.
"Menar du en summa? Men jag trodde inte vi fick nämna några summor under lönesamtalen?"
"Nej, men du kan ju säga vad du önskar"
"Ja, eftersom medellönen ligger på si å så, så tycker jag att jag ska ha minst xx xxx kronor per månad. Jag har ju erfarenhet och utvecklas hela tiden och blablabla"
"Ok" sa min nya snälla chef.
 
Det kan finnas hopp…nu
Dessutom blev jag uppringd och tillfrågad om något annat som kan ge lite extra inkomst och som dessutom är grymt intressant och kul efter vad jag kan se och förstå.
 
Först bordet och så lite extra i plånboken och så kanske allt annat följer efter i samma UPPÅTGÅENDE SPIRAL i positivitetens tecken.
 
Kanske ett regelbundet sexliv så att man håller sig sund och i balans och får lite mänsklig värme och närhet?!
 
Jag kanske får det med eftersom det verkar som jag får allt jag ber om för tillfället.
 
Ska klura ut vad mer jag behöver för att låta min son slippa en alltför "tuff" barndom.. (var får han allt ifrån? tv? dator? mig??"

Pigg i huvudet

Men trött i kroppen
 
Tänker på att jag skulle vilja ha livscoachning
Nån som sparkade mig i arslet och pekade med hela handen – men på ett kvittrande och positivt sätt.
 
 
"Du vill skriva, säger du?! Då är det bara att göra det!!"
"För många idéer och splittring säger du?! Ta EN idé och sätt fart!!"
 
"Du känner dig otränad och lat?!! Just start some exercise right now!!!!"
"Du menar att du längtar efter käääärlek?!! Börja med att älska dig själv och vara genomgo´och gullig mot dig själv så ska du se att du känner stor kärlek inom dig inom kort!"
 
 
Min Livscoach:
 
1) Börja nu med att lista alla hinder och alla negativa saker du kan komma på som hindrar dig från att nå dina mål.
2)När du gjort det så får du granska och konfrontera hindren och se om det är realistiskt att låta gamla hjärnspöken hindra dig från att uppnå dina drömmar och önskningar
3) Bestäm dig för 1 (ett) litet mål som du SKA, måste, bör, vill och kan uppnå inom en månad, fortsätt sedan med alla andra mål ett i sänder och vips! så är du en vältränad, skrivande och älskande varelse på jorden….
 
(trots att man dumpar tusentals ton död torsk i Östersjön hellre än sälja, äta, tillaga, ge bort till de som inte har nåt att äta. Hellre än att fiska slut fisken längs västafrikas kust så att människorna som bor där inte har någon fisk.."uppdrag granskning 27/9-09" – UPP Å NEDVÄNDA IDIOTVÄRLD – skit i fisken, förresten, vi har ju Anna Anka nu, vad i helvete kan vara viktigare än en anorektiskt lyxhustru som snart kommer bli efterblivna KD:s taleskvinna,,,jesus, kom tillbaka. Nej, du skulle bli satt i något nytt Guantanamo innan du hunnit säga "Låten barnen komma till mig" och bli anklagad för kommunism.)

lördagsdikt

Höstmörkret kommer
Men inte i mig
Bara runt mig
Faller kvällarna som käglor
eller höstlöv
 
 
och så har man skrivit sig en liten "dikt" igen
 
Avstånd och stillhet
får känslorna att hinna ikapp
 
 
Det är så stilla
när tankarna flytt
Är jag avkopplad
avstängd
eller har jag ro och vilar i mig själv?
 
Go natt

Bra jobbat mammaSan

Herre min Gud vilken PÄRS vi har haft!! JAg och min son.
Min son på 10 ½ hade hela eftermiddagen planerad när han kom hem från skolan. Han skulle slå på tv:n, datorn och sedan sticka snabbt till sin kompis Ab och sedan gå på hockeymatch.
 
Det var bara det att han hade läxa i matematik och jag insåg att det måste han göra nu eftersom jag reser bort i 2 dagar med jobbet.
 
Det var så mycket gråt och grin och bråk men jag sa till min son att det som är viktigast är att han och jag sitter i lugn och ro och klurar ut mattetalen och sedan kan han träffa kompis och gå på hockey.
 
Efter en halvtimme blev det lugnt och han tog en matpaus och så räknade han sina tal och sa själv att det hade varit onödigt av honom att bråka så mycket om läxan.
 
Jag tror att det han gillade mest (men kanske omedvetet) var att jag inte gav vika. Det viktigaste var läxan och att få en bra stund ihop vi två. Det var tvunget att få den tråkiga läxan gjord.
 
(förresten så var det matematik åk 4 och inte ens jag begrep två av talen…)

Igår hade jag en hemsk arbetsdag/kväll

så jag stängde mitt kontor före 19.00 och tog ett bad.
 
 
Men dessförinnan hände något positivt och märkligt.
 
Jag har ett ganska litet kök och ett väldigt stooort och lååångt köksbord. Det blir inte så mycket plats och jag har drömt om ett mindre bord, gärna ett runt.
 
Igår handlade jag åt far och parkerade bredvid en container för hushållssopor nära hans port. Jag står alltid där – det är "min" plats.
När jag gick tillbaka till bilen stod det något runt lutat mot containern, "ett utebord?". Jag gick närmare och granskade bordet mer noggrant. Ett runt bord i gediget trä, omålat med med vit/grå färg. Fyra ben medföljde som skulle skruvas på. Fräscht och välvårdat!
 
Det var någon som ville kasta det.
 
"Det står vid sopcontainern. Det ska kastas…" Jag funderade en stund..
 
"TACK!! Gud har slängt ner mitt efterlängtade bord som ett skänk från ovan."
 
Det fanns inget annat att göra än att ta emot gåvan och transportera hem det
 
Sagt och gjort. Nu har jag mitt underbara runda bord från Gud i mitt kök och mycket mer utrymme!
Tjoho!

Sylvia

sa det Sivan just gått och tänkt på.
"Jag köper fan inte en flaska med vatten när jag kan dricka vatten ur kranen. Hur fan kan alla människor gå på att de måste köpa en massa skit som de inte behöver?!"
"Det är masshypnos. Alla är som får i en fårskock"
"Vem kom på det från första början egentligen"
 
Sivan tänkte på byteshandel och hur det övergått till pengar av olika slag. Metallbitar som blev till papperslappar och slutligen kontokort och hur man ville samla på sig och vara ..rik. Pengar var roten till allt ont. Sivan tyckte verkligen det.
 
Hon hade inte tänkt klart om det här med pengar och att producera och konsumera och det ekorrhjul de allra flesta satt fast i. När hon pluggat antropologi hade hon läst om kulturer där man använt både en speciell sorts snäckor och sötpotatis som man i västvärlden använde pengar. Hon mindes även att hon läst någonstan om hur kolonisatörer försökt få ursprungsbefolkningen att vilja arbeta för dem, men de var inte villiga att göra det förrän man påtvingat dem en utgift, undrar om det var någon sorts skatt?, och därigenom tvingat dem att arbeta för att kunna betala avgiften/skatten.
Förresten, det måste ha varit relativt nyligen det hände för i början mördade man och förslavade ursprungsbefolkningar som var för "primitiva".
 
"Man skulle flytta ut i skogen och ge fan i alla myndigheter och leva på självhushåll"
"Jaa,vi skulle köpa ett hus och leva kollektiv"
 
 
 

Daisy

låg i sängen och klev bara ur den när hon var nödig eller hungrig. En gång varje halvtimme tog hon tjugo droppar echineagard..(eller force, hon mindes inte så noga) för att hålla förkylningen som verkade vilja bryta ut på stången.
 
Man skulle haft lite echineaforce för att hålla allt möjligt stången.
 
Daisy hade en oerhörd mängd inneboende förmågor som aldrig hade blivit förlösta. När en längtan efter att uttrycka det, sig själv, att slå sig fri och bli förlöst kom över henne ägnade hon sig frenetiskt åt städning och omöblering eller åt att drömma om ouppnåeliga, orealistiska drömmar. Vart sjunde år handlade drömmarna om någon utvald och ouppnåelig man som hon inte kunde få av olika anledningar.
 
Vartannat år blev hon rejält förkyld och fick ligga till sängs en hel vecka. Två veckor brukade Daisy ligga till sängs sammanlagt. En vecka för att kurera förkylning och en vecka för att kurera själen. Den själsliga kuren bestod i att hon fick ligga raklång och vila sig utan dåligt samvete. Det var tillåtet att ligga och läsa böcker och slumra in om vartannat och dricka varm chocklad med grädde.
 
De oförlösta inneboende förmågorna bubblade nära ytan då, men rädslan var alltid större än längtan att uttrycka sig och befria allt som ville komma ut.
 
Nu låg Dasiy i sin vartannat år sjuka och visste att en ny man var på väg in i hennes värld. Det var en helt vanlig karl. Inte helt vanlig, naturligtvis för då skulle han inte komma i närheten av Daisy.
 
"Är han min själsfrände?" frågade Daisy både sin pendel och sin tarotlek och kom ett bägarkort upp eller vilket kort som helst utom döden så var hon förhoppningsfull. Till och med djävulen kunde vara något positiv eftersom han kunde stå för oförlösta lustar och lustar var inget negativt.
 
Det gällde en medelålders och ganska alldaglig man som nu hade fått rollen som Daisys dröm om kärlek. Han hette Leonard och var storvuxen och helt främmande för känslosvall, romantik eller magi. Han fnös irriterat över sånt. Men han var lite smickrad över Dasiys trånande blickar, kärleksbrev och dikter. Hon var speciell och han kände sig attraktiv när Daisy såg på honom med glädje. När hon såg på honom med ilska blev han rädd ibland.
 
 

Hanna

skulle precis somna när det slog henne så hårt att hon blev klarvaken av obehag.
"Det är över. Jag tror inte på vänskap mellan oss o det tror jag inte du heller gör om du är ärlig.."
 
Herregud, vad ledsen han måste blivit. Att det tagit en vecka för Hanna att inse det, bevisade bara hur avstängd och okänslig hon var nu för tiden.
Hon hade tänkt kallt, rationellt och förnuftigt när hon skrev sms:et.  I det tillståndet hade hon hållit sig ända tills hon varit på väg att sjunka ner i sömnen.
 
Tidigare på kvällen hade hon sett honom gå på andra sidan gatan i mörkret när hon varit på väg till bion. Det kändes helt ONATURLIGT att inte kunna ropa på honom, springa över gatan och träffa honom. De hade gått på varsin sida och hon visste inte om han sett henne. Ingen av dem gav sig till känna i alla fall. En klump av sorg och obehag att molat och värkt i magen och det hade hållit i sig över en timme in i filmen när hon satt i biosalongen.
 
Nej, hon ville inte möta honom igen, inte se honom och inte tänka på honom. När hon kände saknad eller ångrade allt dumt hon sagt och gjort tänkte hon bara på att det var rätt beslut av henne att bryta med honom trots att sättet hon gjort det på var ynkligt och elakt.
 
Hanna tänkte fortsätta vara rationell och logisk när det gällde honom. Det var enda sättet för henne att komma vidare.
 
Hon hade sett på " Kärlek i kolerans tid" och nästan börjat drömma och väva vackra sagor omkring henne och Hans igen, men hon skulle inte göra så mer. Aldrig mer!