Det blir nog ett bra påsklov

Jag SKA ta med mig sonen och lämna kommunens gränser – så är det och så blir det.
Miljömbytet ska äntligen bli av.
 
Har kollat lite vandrarhem i storstaden och Naturhistoriska och gå på stan och bara ha det trevligt.
Bryr mig inte så mycket om själva påsken – jag längtar till efter påsk för då åker vi!!
 
Denna gång är det inte ett löfte till sonen som jag får bryta på grund av: "vi har inte råd"
 
Har pratat med mina två favoriter på förmiddagen så jag känner mig lite uppåt tack vare dem.
Tack gode gud för vänner som förstår en och finns kvar, fastän man är dryg som YES handdiskmedel.
 
Tack för vänner man kan vara sig själv med och som står kvar när det blåser och man ramlar omkull, när man gör bort sig, är idiot, knäpp, snäll, grinar, skrattar, är upp och ner och in å ut.
 
 
Som säger: "det är redan glömt" och höjer en till skyarna – trots allt.
Som låter glad att höra av en – och inte tar upp att man kanske dagen innan var grinig, dumdryg och tjurskalle.
och som inte förväntar sig tankeläsning eller inte kan prata klarspråk.
 
 
Mår skapligt bra

Jag skriver av mig

Jag skriver av många anledningar, men det är inte så att jag går omkring och lider av det som varit. JAg tycker bara att det är spännande när minnen dyker upp. Tankar och funderingar leder till att jag skriver och ibland får en egen aha-upplevelse – och kan tro mig förstå varför jag är den jag är och gör som jag gör.
 
Det är inte så att jag går omkring och grinar över spilld mjölk och "taskig barndom", jag är bara intresserad av att minnas, få klarhet..befria mig!
 
För varje gång jag skriver (eller tuggar om det) lättar och lyser det upp i mig.
 
 
 
 

forts. Pappa & jag

Jag visste att pappa älskade mig – förnuftsmässigt. Det är bara det att det inte "kändes" som det eftersom han var grinig och tvär.
Han menade inte vad han sa den gången.
Men det fick mig att inse att jag aldrig känt mig älskad av honom och att jag ständigt sökt hans bekräftelse.
Naturligtvis har jag sedan fastnat för män som påmint mig om pappa på det ena eller det andra viset.
Missbruk, känslomässigt avstängda, avståndstagande, omogna och problem med intima relationer överhuvudtaget.
 
 
Antagligen förknippar jag den sortens beteenden med kärlek. Var lite ointresserad och avståndstagande, kylig, självisk, men snäll mot mig ibland då klamrar jag mig fast som om det vore livet.
"Detta är den stora kärleken!"
 
Jag har ALLTID längtat efter den STORA kärleken, men innerst inne har jag ALDRIG haft en aning om vad intimitet är. JAg har varit livrädd för närhet och kärlek, samtidigt som jag sökt efter det hela tiden.
 
Jag har inte mognat känslomässigt i samma takt som jag mognat intellektuellt och så har jag anammat olika beteenden för att klara mig genom livet.
Beteenden som hjälpt mig överleva, men som inte fungerat i det långa loppet när man vill lära sig LEVA också.
 
Vi tyckte om varandra, pappa och jag.
 
Jag är lik pappa i mycket.
 
Men jag är ju mig själv också.
 
Jag gör så gott jaag kan

Pappa

Jag var nästan alltid stolt över pappa. I synnerhet när han hade sin snygga mörkblå kavaj. Jag tyckte han såg ut som kungen men med mindre hår. Jag var lika stolt när han hade sin mörkgröna arbetsoverall som luktade olja och verkstad.
Han var reserverad, allvarlig och ofta butter, frånvarande och arg av sig. Nu undrar jag om han kan ha varit deprimerad. Jag minns inte att han någonsin var glad och skrattade, eller avspänd och positiv.
 
När han var full var han "glad" och sträckte ut armarna och nästan jublade "Se glad ut!!" Både jag och syrran kunde se om han han hade druckit eller ej på hur vintermössan satt på hans huvud. Hade han druckit satt mössan alltid ovanför öronen vilka lyste röda, nykter var mössan nerdragen över öronen.
 
När han var full skröt han över mig och var så stolt. Nykter verkade han inte bry sig nämnvärt.
"Pappa! Jag var bäst i klassen på svenskaprovet!"
"Jaja" sa han och lyfte blicken från tidningen en sekund.
 
Jag gillade inte den pappa blev när han drack. Det var sån kontrast mot hur han var när han var "som vanligt".
 
Den tystlåtne, lite smågriniga med ilskna utbrott var mycket bättre en den sjungande tillgjort glade han blev av alkohol. Jag tyckte han var fånig. Men det gick att få ett "ja" till svar om man passade på att fråga något mittemellan grogg två och tre. Annars var han känd som "NEEEJ!!" bland vänner och grannar.
 
Jag älskade pappa så mycket. Men det var inget som uttryckter eller visades.
Han var tryggheten när han var nykter och han var ju faktiskt nykter mycket oftare än han var full.
Tryggheten försvann omedelbart när ölburkarna eller glasen med saft utblandad med vodka dök upp. Då kändes allt skrämmande och oberäkneligt. Jag var känslig för sånt och jag var riktigt olycklig över att han drack. Jag hade hellre en arg och nykter pappa än en konstig och tillgjord pappa som inte kunde förstå varför jag alltid blev så tvär och grinig när han ville koppla av och må bra med några starköl och nån grogg. Han var ju inte alkoholist! Han skötte sitt jobb!
 
En gång några år innan han dog, efter några öl, försökte han prata med mig och sa att han tyckte det kändes jättesvårt att bli gammal och inte klara av sånt han klarat förr.
Vi var i huset i Jämtland. Jag fixade med något i köket och försökte skjuta undan min irritation över att han DRACK!
Jag var arg när han drack och han kände sig nog lite skuldmedveten ofta eftersom han visste vad jag tyckte. Han kunde inte öppna sig och prata och vara social när han var nykter.
 
Den gången i Jämtland tror jag vi hade en ganska bra pratstund.
 
Nån dag senare när han var bakis och på ett förjävligt humör sa han: "DU, DU är tamejfan den jävligaste av alla mina barn. Du är HEMSK!"
 
Allt blod försvann från huvudet och jag kände mig som en unge på fem år som ville gråta. Jag tog verkligen åt mig. "Pappa hatar mig. VArför hatar han mig så mycket?"
När han var bakis så var han extremt arg och grinig och tålde inga ljud eller att bli störd.
Jag tog det mycket hårt. Jag blev också påmind om hur jag alltid försökt få bekräftelse av pappa. Att han en enda gång skulle säga, nykter, att han var stolt över mig, att jag var bra.
Hur jag strävat efter min pappas bekräftelse och hur jag aldrig trott att han älskade mig.
 
 

Jag sa till en kompis

att jag faktiskt behövde och ville vara ifred.
Behöver det.
Vill inte bli distraherad av nåt nnär jag försöker hitta balansen i mig
och mitt liv.
 
Jag är inte så nere som jag tror
Det är bara det att jag inte vill umgås
Inte med någon.
 
Till min stora förvåning insåg jag att jag ser fram emot att träffa mina jobbarkompisar i mitten av månaden.
Motsägelsefullt, som alltid med mig.
 
 
Jag tänker inte arga och hatiska tankar om mig själv längre
JAg slår inte mig själv med mentala slag när jag sover för mycket, röker en cig eller vad det nu kan vara som fick mig att vara jävligt dum mot mig själv förut.
Det är framsteg det.
 
Tar det lugnt en dag i sänder.
 
Har uppmärksammat att vissa grejer gnagt i mig, tagit min energi,
varit ett orosmoment – fastän jag inte ville se det så.
Jag har klippt det.
Det stal min energi och sinnesro
 
Min sjukdom
var även min medicin
Nu får långsamheten visa vägen
JAg ska lyssna i tystnade till lugnet
Jag ska lyssna mycket NOGA
på mig själv
 
JAg ska vara hänsynslös
om valet står mellan min känsla
och nån/nåt annat.
 
Det som är bra för stunden
är inte bra i det långa loppet
 
Så är det bara
 
JAg är beredd på att alla gamla misstag
kan upprepas av mig
Men då är jag åtminstone medveten om det
 
JAg vill inte ha goda råd eller förebråelser då heller
 
Det är nämligen en lång process att bryta livslånga mönster
och genomskåda dolda ting inom sig..

Jag vill

Åka till Indien
eller Kanarieöarna
 
JAg vill gå en kurs för Terry Evans
JAg vill få behandlingar i Ayurveda
 
Jag vill vakna med någon varje morgon
och somna med densamme varje kväll
 
Jag vill dela liv, sorg och glädje och hem
 
Jag vill bo vackert och trivsamt
JAg vill ha en liten täppa
En vedspis
eller kamin att elda i..
Öppen spis
 
JAg vill ha slalomutrustning och åka slalom med sonen hela vintrarna
JAg vill bo vid vatten och paddla kajak och kanot vår, sommar och höst.
 
Jag vill ha en stor studsmatta på gården
En ny bil som är miljövänlig
 
En lagom garderob med kvalitetskläder som håller i evigheter och är snygga
 
När jag vaknaar på morgnarna är jag lycklig.
Jag sätter mig i kajaken och paddlar en timme eller två.
 
Jag vill gå yogautbildning
Jag vill rusta upp huset i Jämtland
Det ska svämma över av ekologiskt och miljövänligt tänkande.
 
Det ska vara som en dröm att komma dit, men fortfarande enkelt och avskalat.
Där ska jag bo flera månader varje år.
 
Jag tror jag vill skriva en bok eller en novell samling
 
Jag vill göra det jag känner för
 
Jag vill leva enkelt och naturligt
 
JAg vill se in i elden som sprakar och ta en whisky i skymningen
Ett glas mjölk går också bra.
 
Jag vill bo i ett varmt land i bland och plocka apelsiner från en fruktodling och äta
 
Jag skulle vilja se min son växa upp och vara lycklig hela sitt liv.
 
Jag vill åka färja till Tallinn
Jag vill ha massage varje vecka
Jag vill bryta upp
bryta mig loss
och säga hejdå till allt som tynger
och säga HEJ till allt som gör mig lycklig, lätt och glad
 
Jag vill se Machu Piccu
pyramiderna
Resa genom Usa
Hälsa på i ett indianreservat
Gå på gatorna i New York
 
Pyssla med det jag känner för
och somna nöjd och tacksam
över att jag älskar
och är älskad
 
 
Älska mig själv
Jag vill höra att alla tar sitt förnuft tillfånga och slutar tjata om mer kärnkraft, mer konusmtion, slöseri, förstörelse,
 
MINDRE KÄRNKRAFT
MER forskning kring sund och miljövänlig el.
 
Rättvisa
Godhet
Medmänsklighet
 
Slut på vinstdriveriet
slut på penningslaveriet
 
..och lite till

Varför så nere lilla vän?

Jag avskyr mitt jobb. Jag vill inte jobba.
Jag gillar inte mitt liv – jag vill leva, men inte såhär.
 
Jag vill ha kul på jobbet och i livet.
Jag vill trivas med mitt jobb och med mitt liv.
 
Jag vill att livet ska levas i glädje. Mitt jobb ska vara något som jag älskar att göra.
Men vad det är vet jag inte. Än.
 
En dag blir jag kanske vuxen också. En vuxen kvinna på 40+.
 
Nu fick jag en skaplig lön.
Tänk om påsklovet kan bli en vecka av miljöombyte och glädje?
När the BIG Bills are payed kanske det blir lite över…och då kanske jag och sonen kan lämna dessa väggar, golv och tak tunga av tungsinne, nedstämdhet och stillasittande/liggande/stående.
 
Suck, vad tuungt.
 
 
Jag gick bara och glodde ner i backen
på snöslasket
Egentligen såg jag inte
Tittade inte
Bara kände
Ville inte synas
eller märkas
Skärmade av mig
och skyndade hem och in
i den trygga
kvävande
bekvämlighetszonen av tristhet.
 
Ibland var jag nöjd därinne
Men inte på riktigt, tror jag
Jag var trygg där
Kunde gömma mig utan att något
eller någon störde
 
Men jag visste att det fanns större världar
Inte enbart små hörn att krypa ihop i.
 
Inget hjälpte hur jag än vände och vred
ältade och
försöökte.
 
Jag badade skumbad
Låg i sängen
I soffan
Satt framför datorn
Kunde inte göra nåt
Handlingsförlamad
 
Jag kunde inte göra nåt åt mig
inte göra nåt åt det
 
Jag hade en invand sträcka
Jag gick den
och gud vad jag krympte i samma takt som min värld
mina tankar och mitt hjärta förtvinade.
 
Huvudet ner i backen
"Låt mig vara"
"Titta inte ens"
 
Jag saknade verkligen mitt
gosiga rosa moln
av fantasier, drömmar och hopp utan hopp.
 
 
Äsch.
Jag försöker "rycka upp mig"
 
Jag kan tvinga mig in i en härlig dagdröm
..kanske…
 
 
Nu kom sonen och fick en stor sedel att köpa en "exklusiv" kepa som formar sig perfekt efter huvudet och är som en dröm och kostar som en mardröm…(men det är han värd)
 
 

Not good

Mår nästan som innan jag började med medicinen…

Är det NU den där nedgången kommer, när jag återgått till jobb och trodde det värsta var över?

DAmn.

Vill faktiskt mest sova och tålamod och ork är långt borta idag (och igår)

Ska jag öka dosen lite mer, kanske?